Svensk indiepop

Pihlis — Framgång förlåter allt

Det är faktiskt inte alls kul att recensenter på Pihlis debutskiva Nu skiter jag i allt och blir gradvid började babbla om att skivan påminde om överreklamerade artister som Jakob Hellman eller urtråkiga artister som Staffan Hellstrand; glöm sådana referenser. Här finns istället glada harmonier och lite romantisk sorgdräkt draperad i den finaste popen som tänkas kan. Musiker från Moneybrother, International Noise Conspiracy och den mindre kända Sebastian är med bakom den här lilla pärlan till skiva. Alla musiker bidrar med att förhöja arrangemangen till Pihlis finurliga texter. Det känns friskt och det är lättsam pop men med små livsnoveller som har lite tårar att erbjuda och salt/peppar i olika relationers sår. Pihlis är en artist som jag skulle vilja kalla för en andlig lillebror till Håkan Hellström; de finns vissa likheter i deras musik, texter och den känsla de ger mig som lyssnare. Den här upphöjda glädjen att man ha livsglädje i musik medan man samtidigt kan ana att man kan få sig ett par smällar av livets kraft som forsar fram likt en enda stor flodvåg. Utifrån Pihlis nästan magiska känsla i det han gör — så får jag mig till livs vacker svensk pop med sång på svenska. Det är sådant som får min själ att utbrista; bättre pop kan man knappast höra i sensommaren lyssna på.