Rock

Primal Scream — Beautiful Future

Bandet har slutat att göra bra låtar med bra melodier som var framåtsträvande utan nu förvaltar Primal Scream sitt pund istället. Det är istället för ett band som bevakar framtidens musikfåror numera ägnar sig åt att dribbla bort sitt majestätiska estetiska musik. Primal Scream var Englands bästa politiska band som förenade socialism med dansant rockmusik. Jag älskade varenda skiva, singel eller konsert med Primal Scream. Bobby Gillespies musik/texter knockade mig varenda jävla gång när någon låt fick mig att leva upp igen. Bobby Gillespies började sin rockkarriär som trumslagare i Bröderna Reids band The Jesus And The Mary Chain. Deras ilskna noiseartade oväsenrock levde Booby Gillespies för under det tidiga 80-talet. Han hann ändå med att starta upp Primal Scream tillsammans med själsfränden Andrew Innes. Det var en av rockmusikens bästa indiekonstellationer som fick kontrakt av det ledande indiebolaget Creation. Men det var under tid då Primal Scream sökte sin stil och fann den nya rocken när acid/housekulturen slog igenom i England. Grupper som The Stones Roses, Happy Mondays och Primal Scream var tveklöst mina hjältar, som jag aldrig verkade tröttna på.

Men den tiden är förbi och känns mest avlägset nuförtiden. Dessutom tar Bobby tillbaka mycket av det han skrev och tyckte under här tiden i nya intervjuer med pressen. Det är något som jag tycker är tragiskt. För hans kreativa känsla är förlorad och det material som Primal Scream släpper 2008 är inte så bra. Stundtals är skivan undermålig medan några få låtar lyckats åtminstone för stunden påverka mina sinnen. Jag hade sett fram emot Primal Screams nya skiva och hade hoppats på att den skulle vara som vanligt; en gudomlig uppenbarelse. Fast det blev istället en trasig och oinspirerande skiva. Låtarna är saggiga och trots att det finns en del typiska rocklåtar som har kraftfullhet men trots den tuffare musiken blir det aldrig bra musik fullt ut. Det blir lite antiklimax eftersom skivans kvalitet sänks av att låtarna saknar den geisten som Primal Scream alltid haft på sina skivor. Det här har snarast blivit Primal Screams säkert mest misslyckade album; trots att den har svenska producenter bakom sig delvis och Primal Scream har arbetat väldigt länge på sin skiva. Det fungerar bara inte alls med den nya skivan. Det är sanningen.