Pop

Sparks — Exotic Creatures of the Deep

När jag hörde skivan Propaganda i mitten av sjuttiotalet så var jag helt såld, och efter det har jag följt Sparks av och till. Ron Mael såg ut som en bokhållare i Chaplin-mustasch och hängslen medan falsettmästaren Russell attraherade flickorna med sitt lockiga hårsvall, och hamnade på var och varannan tonårings vägg i form av posters. Mitt intresse avtog dock efter skivan Indiscreet, sedan tilltog intresset när de släppte No. 1 Song in Heaven men efter den skivan fastnade de i synthpop svängen och verkade ha svårt att utveckla sig vidare. De släppte ju fortfarande skivor då och då, men de rönte inget större intresse från den stora publiken. Men på 2000 talet började det hända grejor.

Exotic Creatures of the Deep bygger vidare på det som startades med Lil’ Beethoven och Hello Young Lovers. På nya cd:n bjuder Bröderna ”Mael” oss på popopera med sina små målande berättelser.

Sparks visar att variationerna är oändliga. Efter 37 år och 21 plattor låter Sparks fräscht, lekfullheten och påhittigheten finns närvarande genom hela skivan. Lyssna bara på I Can't Believe That You Would Fall for All the Crap in This Song, Let the Monkey Drive, Lighten up Morrissey eller varför inte Good Morning charmiga låtar som visar att det fortfarande slår gnistor från detta geniala band.

Skivan får € € € +