Hip hop

T.I. — Paper Trail

Hip hopen tycks under 2008 bli alltför trista sega och outhärdliga för at jag skall orka lyssna på den längre. I år är det högst tre plattor som varit riktigt bra, därför att de stoppade in funk eller rock som njutbara element. Ett av banden är The Roots som kommer till Sverige förövrigt i november, de gör bra smart hip hop med rötter i andra stilar. Men jag tänker nog strunta i hip hopen resten av året om det inte dyker upp något sensationellt bra, då kan jag tänka om i andra riktningar. Men T.I är ytterliggare ett hemskt exempel på dålig hip hop. Han har givetvis radat upp sina gästartister som medverkar på i stort sätt samtliga spår för att uppvisa sin status som artist, det sistnämnda verkar ha att göra med hip hopens moderna status så att alla kan se hur mångas kända polare man har att skryta med. Soulfantomen R. Kelly finns med på ett spår. Vad han nu har där att göra? Nåväl, världens hip hop-fans får gärna skryta om T.I som 2000-talets Jay Z. Men skillnaden är att Jay Z stundtals kan göra briljant hip hop och och det görinte T.I. Hans nya skiva vädrar inte ut det gamla. Utan han tror sig istället göra framtidens intressanta hip hop. Men nejdå på den här skivan sker ingenting nytt. Det enda han gör är att konservera det gamla inom stilen utan att det varken känns hederligt eller specifikt intressant. För om man skakar om den gamla skolans hip hop så som det lät på 80-talet — då musiken fortfarande kändes fräscht — då skulle T.I kunna göra något bra av hans låtar. Så när han lanserar sina nya låtar blir de mest samma gamla gästartistrap som lunkar på i samma gamla trista spår. Ingen vilja till förändring, ingen vilja till någon bra flow eller groove i musiken. T.I ägnar sig åt att skapa rena rama skräpmusiken.