Hip hop

The Game — L.A.X.

Ice Cube — Raw Footage

The Game är en tuff jäkel som för en del år sedan släppte ett album som jag verkligen tyckte om, det vill säga då när den kom ut. Hans nya skiva däremot väcker inga behagliga känslor, den väcker ingenting alls föresten. Vilket är märkligt. För jag var så säker att en ny skiva skulle ta mig till nya världar där musiken skulle väcka någon form av ny insikt. Musiken skulle visa upp den nya verklighet som USA måste beakta och taga hand om på ett eller annat sätt. Vi har ett misslyckat krig i Irak som baserades på rena lögner och miserabla felbedömningar av en neokonservativ kristen högervriden regering, av de värsta slag. Nu pågår det nya urladdningar mellan Ryssland geopolitiska perspektiv och ett nytt kommande amerikansk val. Nåväl det borde finnas mycket att skriva och sjunga om. Men The Game snuddar vid det politiska fast hans gaturapporter fastnar mest i en stagnerad gangastarapform som jag tycker är dags att avveckla. Det är för många sådana upprepningar inom dagens hip hop värld. Trött lägger jag undan för att återigen sucka över att gamle hjälten Ice Cube är ännu tröttare.

Hans stora comeback som liveartist och med nya skivan i högsätet visar tyvärr att han borde fortsätta spela in film istället för musik. Han har tappat gadden och missat den nya tidens gång. Det är 20 år sedan som Ice Cube och Dr. Dre bildade stilbildande N.W.A och släppte mästerverket Straight Outta Compton. Den skivan är urformen för all gangstarap som senare blev nya inriktningen. Public Enemys politiska hip hop fick möta en gatans gangster och crackförsäljare. Vapen, knark, pengar, bilar och brudar blev orden som visade upp att en svart mans stolthet kan nog bara erövras genom dessa symboler. Ice Cube fortsatte även på egen hand med att släppa sin tuffa kontroversiella Amerikkka’s Most Wanted. De är sådana referenser med hårda tunga skivor som utgör min fond när jag jämför hans nya skiva, den oerhörda trista Raw Footgae för den är en envis blek kopia av den musik som Ice Cube släppte för sådär 18- till 20 år sedan. Jag finner inga andra fundamentala upptäckter än att det är envisa upprepningar och tomma klichéer som Ice Cube numera levererar. Tom burk utan ett innehåll.