Musik

The Subways — All or Nothing

Infectious Records

Popskrammel med mersmak

Engelska trion Subways har släppt ett nytt album betitlat All or Nothning. De kommer från Welwyn Garden City i Hertfordshire och spelar rock med inslag av både hårdrock, garage och pop. Trion har funnits sedan 2001 och har släppt ytterligare en platta innan den nya.

The Subways spelar alltså en rock som är inspirerad av lite allt möjligt. Man kan hitta klara spår av hårdrock, indierock och rock inspirerad av pop, en rätt stor spännvidd med andra ord. Ett faktum som gör det riktigt varierat att lyssna på, inte upplagt för uttråkning med andra ord. På sina ställen finns det stycken och melodier som är så typiskt engelska att man nästan nickar lite instämmande, som i sångmelodin i Strawberry Blonde som är så där omisskännligt englesk som bara en engelska poplåt kan vara. Just Strawberry Blonde har lättjazziga inslag dessutom — spännande. Också Move to Newlyn är en sån där klassisk engelsk poplåt när den är som bäst.

Inledande låten Girls & Boys är också ganska talande för den delen av skivan som är mer i hårdrocksskolan. Med sina riviga riff som intro välter låten det mesta. Det låter lite inpirerat av 70-talets hårdrockscen men här finns det mesta inom genren. De flesta låtarna arbetar i den här sista genren. Låtarna är både rockiga, ryckiga, bångstyriga och inte så lite skramliga. Men det finns också låtar som hamnar mitt emellan den förra genren och den här, till exempel låten All or Nothing är både glad engelsk pop och en nypa rock.

Låtarna har punkkoppling i form av korta kåtar, få eller ingen låt är över 3 minuter långa. På en 38 minuter lång platta, har gruppen därför lyckats klämma in 12 låtar vilket är bra för det finns få saker jag gillar mindre än 10-minuterslåtar.

För att sammanfatta, det är med ett stort leende jag lyssnar på den här skivan. Den har låtar som lämnar det mesta bakom sig, låtarna har snygga infall som i låten Turnaround där gruppen både inspireras av Black Francis vansinnesskrin från Pixiestiden och samtidigt gör något nytt. Konceptet korta låtar säger jag knappast nej till heller. Hur den första skivan med gruppen låter har jag ingen aning om, men det finns anldening att ta reda på det efter den här plattan. All Or Nothing är nämligen en skiva som ger extremt mycket mersmak och som pockar på mer. Engelsk rock har därmed fått den lilla renässans den så fett mycket behöver efter alla falska profeter som till exempel Arctic Monkeys. Kanske finns det hopp också för engelsmännen om de bara kan ge grupper som The Subways en större chans, ungefär lika mycket som just Arctic Monkeys so m alla skrivit sig fördärvade över. För där är en annan av engelsmännesns problem, de hypar fel band. Om de gav The Subways, The Horrors, eller Ghost Club liika mycket mediautryme som de förtjänade, så skulle de i spaltmetrar räknat piska alla Arctic Monkisar åt fanders. Men man kan inte få allt, en perfekt värld är kanske för mycket begärt, under tiden kommer jag dock ihärdigt att fortsätta att propagera för att folk ska köpa den här plattan. Har du några spänn över och funderar över att investera dem i en ny skiva finns det inget att tveka om, The Subways nya är väl värd sina pengar och en bättre investering gör du inte just nu i genren rock.

Dr. Da Capo