New Romantic-special

New Romantics skönaste album — Visage — Visage

Steve Strange, klubbägare och före detta punkare ville ge liv åt sin rörelse new romantic genom att släppa den mest magiska skiva som jag vet kommit ut under den här epoken. Från första stund samlade han ihop sin vän Rusty Egan, John McGeoch, Barry Adamson, Dave Formula — varav de tre sista kommer ifrån Magazine samt Midge Ure och Billy Currie från Ultravox i ett gemensamt projekt; kallad för Visage. De släppte ett album med 10 låtar som knockade världen 1980. Framförallt en av de starkaste postmoderna hit, en sorts signaturmelodi för new romanticrörelsen — Fade to Grey. Videon till låten är bland de vackraste som kom ut på marknaden. Jag köpte kläder, förälskade mig i en vacker syntflicka. Det var en bedårande magisk skiva där varje låt träffade rätt. Låtarna var så snyggt producerade att de gled över i varandra så att låtarna svängde över i små pendelrörelser. Hela skivan är en kontrast till det fula i världen. New romantic fick ytterliggare en vacker skiva att förföras och förtjusas av. Här finns det är ett märkligt hotfullt tonläge som lägger sig som en skugga över musiken.

Skivans öppningsspår är suggestiva Visage som snabbt avlöses av de nio andra låtarna som glider snyggt in i varandra som pärlor på ett halsband. Avslutningslåten The Steps med sin undergångsmättade tonläge ger skivan både mörkare färger plus att skivan plötsligt får en annorlunda karaktär som står lite i kontrast med The Dancer eller Fade to Grey men allt sådant gör att skivan ger mig som lyssnare en mångfaldig helhetsupplevelse — vi kan kalla det för en konstnärlig dröm som Visage skapade eller musikalisk konceptkonst, vilket jag föredrar att kalla verket för. I vilket fall som helst så är det ett av new romantics främsta mästerverk.