Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu
Bloggen hittar du här - Blaskans blogg
Det är kanske löjligt att redan nu utropa engelska klubbmusikens mästerverk Audio Bully till årets bästa innan året är slut. Men just nu verkar singeln We Don’t Care stråla ut och på något sätt kanske den engelska musiken kan vakna till liv igen. Audio Bully liksom The Streets skapar nya egna stora ljudlandskap. Låtar sprakar och det riktigt pyser ur dansmaskinerna. För i denna stund verkar det som om universums mittpunkt stavas Audio Bully. Jag har inte hämtat mig än från deras fullständigt lysande video och tre olika mixar av en danslåt som fullständigt nockar mitt samvete. Kom ihåg att Audio Bully har kommit för att stanna.
Fyra skitsnygga sexiga brudar rockar som helvetet själv på nya skivan Spend the Night I vissa av sina vassaste Ramonespiller så finns det stundtals hårdrock som får mig att tänka på … tja faktiskt AC/DC i sina mesta himmelska stunder. Bara förra skivan Turn 21 med nattsvarta punkramsor eller deras suveräna tolkning av Judas Priestklassikern Living After Midnight fick min värld att fullständigt gunga. Så denna skiva leder raskt till The Donnas färska album. Smarta hjärndöda partylåtar som fungerar trots frånvaron av riktiga fördjupande analyser kring våra liv. The Donnas gör som salige Ramones, låtar för känslorna och ytans mera fysiska tillvaro. En stor svängig rockplatta helt enkelt.
Det känns inte kul att min tes att artisterna jag fullständigt älskade på 90-talet inte håller måttet i dagens musikvärld. Beck och Chemical Brothers är exempel på misslyckade skivor. Nu kan jag lägga Massive Attack till listan på givna favoriter inom triphopens magiska historia från 90-talets annaler.
Nya 100th Window fortsätter till ytan i samma spår som deras mästerverk Mezzanine 1997, fast med den skillnaden att bandet är avknoppat och nu är 3D ensam kvar men bjuder in rader av gästartister som Sinead O’Connor, Damon Albarn (The Blur) fast det blir inte roligare musik för det. Relativt trist och ovanligt tom återgång till ingenting. Skivan når inte upp till den kraft som alltid varit mörkret i deras skapande. Aldrig mera en Massive Attacskiva.
E.T.A. Hoffman — Djävulselixiret
Alexandre Dumas d.ä. — Varulven
Fantasy-
litteraturens framgång i Sverige
Lite kort om en fantasyförfattare
En liten essä om populärkultur
Filosofiska science fictionförfattare
Musikrecensioner