Roman

Andrej Platonov — Grundgropen

Förlaget Ersatz 2007

Det bästa som skedde när kommunismen föll med dunder brak var att man nu kunde få läsa många förbjudna romaner som Stalin och hans centralkommitté satte stopp för eller utrotade därför att de inte hade rätta sinnelaget eller rätta tron. Andrej Platonov är en sådan författare som levde mellan 1899-1951 och som gick med i partiet på 20-talet för att senare gå ut för att vilja gå med igen. Hans roman ”Grundgropen” är en roman med vissa surrealistiska drag som var kritisk mot tvångskollektiviseringen av jordbruken och också kritisk mot det kollektiva synsättet över hur folket skulle vara eller tro på. Med en stor dos bister humor driver han på ett fyndigt sätt med kommunismens nästan bedrägliga sätt att få folk att leva enligt dogmatiska normer. Fast det var en skicklig kritik som föga tilltalade Stalin när han i en litterär tidskrift läste en text av Andrej Platonov. Han fick mer eller mindre yrkesförbud efter den artikeln. Romanen är en ironisk nästan skrattretande bok. Den har som historia ett byggnadslag som tvingas gräva en grop som skall hysa ett gemensamt hus åt proletariatet. Fast det blir en sorts filosofisk uppgörelse med allting som har med kommunismens fem års planer som skall tydliggöra partiets vilja. En vilja som folket måste följa utan att klaga. För att klaga betyder ändå ingenting i kommunismens värld. Arbeta eller dö i partiets namn är det som gäller. Med hjälp av olika karaktärer kan vi allegoriskt följa en mental motståndskamp gentemot kommunismens andliga barbari. Jag kan nästan förstå att ledarna blir rasande över romanen – då den föga respekterar partiets anda och lag. Andrej Platonov måste nästan framstå som en omöjlig tjurskalle i Stalins ögon – en författare som inte alls förstår det fina i den kommunistiska kråksången. Idag ges hans böcker ut och jag uppmanar alla som älskar litteratur att upptäcka hans böcker.