Titel språk tidningen N:r 4 -09

Sparkdräktstidningen

Har väntat i mer än tvenne lidelsefulla år sedan allra första numret kom, om jag skulle se ändring hänt i stilen för en oppföljningsrecension, men den är icke desto mindre helgjuten i sitt. Inte en kant sticker ut. Lättsmält är den, glättig, glatt paketerad å layouten och varje opplägg, redan dess glansiga papper säger en hel del. Den går egentligen inte att kritisera därför, den är mer utstakad än utpekad, aldrig självutlämnad. Den får inte lätt nöfföron, ordet för när man viker in ett hörn på oppslag för att verkligen ta sig hjärna på nytt av läst. Den blir således avläst, inte läst. Den är för all del helt okay-behagfull att beläsa, alltså i betydelsen bekväm, och visst får man ta del av saker man inte visste, i en combination specfik grej och allmän sak, ändå är det på något sätt icke som den någonsin nånsin riktigt får fyr eller sprätt. Rörelseutrymmet ingen cmeter inom sparkdräkten. Bör icke det som är "språk" inbegripa radikalt annorlunda nummer varje gång! Sparkdräktstidningen har varierande teman, för all del, men det blir inte brännmärkt nånsin någonsin. Skriv istället så det känns skrivet, inte som ett formats utfyllt! Ta opp ämnen som inte har största gemensamma nämnare vilka smått råkar vara skenprydda med lite udda detaljer för att försöka verka initierat detaljt. Sparkdräktsavisen är för redaktionell, är alla gånger. Men detta nummer har något som berör, som jag läser med större intresse och vill beröras, av en svår, hård svordomsduell som lexikografen och maledictologen Bengt Dagrin var med om, även om den hade kunnat vara mycket mer utbyggd om Dagrins jättelivsverk Stora fula ordboken, vilket onekligen är något mastodont rejält djursinnigt som antagits an i svensk språksammanställning, i yttermark. Men jag vill följa med tidningen alltjämt, vill tro att jag ännu får läsoppleva med den något som är hjärnkantstött nog, om det vill sig. Jag påstår dock ingalunda här att Sparkdräktkäften skulle behöva ha något så udda som mig undertecknad bland skrivtelet, men skulle ändå högst få torpedera sitt eget format helst, gång efter annan gärna. Samma behäftade som Sparkdräktstidningen, har även t.ex. branschtidskriften Nordisk filateli jämte Filatelisten som jag &:så borde anmäla enligt oppdrag, dock bör något som språk inbegripa mer vildhjärnligt än frimärken i varje fall gott. (Åren har dock varit lidelsefulla av andra orsaker [orgrunkor].)

Stefan Hammarén