Pop/folkmusik

The West of Eden — Travelogue

Irländska, engelska och svenska tongångar får jag det till i min värld – men det är irländska musikaliska referenserna som överväger det West Of Eden ägnar sig åt. Enligt pressmaterialet så har bandet varit där på turné och blivit erkända bland konnässörer kan jag tänka mig när det gäller svenskar som spelar traditionell irländsk folkmusik. Plattan är mjuk, subtil och man får en harmonisk varm känsla som förgrenar sig runt om hela kroppen. Musiken svänger fastän den verkar lågmäld och har en lagom lekfull attityd, måste jag säga. Låtarna ter sig sakta gripa tag i en och till slut smälter musiken fint samman med den estetiska sidan av folkmusiken. Men den har också mindre smickrande sidor utan kan även innehålla mera råbarkade synvinklar av livets bakgårdar. West Of Eden är ett band som jag inte kände till förrän nyligen då plattan landade hos undertecknad. Det är en bekantskap som man verkligen inte kan låta bli att falla för. Allting sitter perfekt till, välspelad, tajt band och delikat förmåga att trollbinda publiken så till den milda grad att man känner sig lite extra förhöjd i livets gång. Sådant sker inte varje dag utom just när det där inträffar. En av de mest oförväntade och intressanta band för till fället, just nu.