Bokrecension

Ivan Klima — Ministern och ängeln

Brombergs

Ivan Klimas postkommunistiska roman om ett öststatsland som blivit demokratiskt sedan kommunismen föll bevisar hur marknadsekonomin ledde fram till vissa liberala partier som glömde det sociala för ekonomins förtjusnings skull. Ministern för partiet med påfågelsymbolen står inför ett valår och ett par skandaler drabbar hans regering plus att hans fru har nya älskare varav den ena blir föremål för mutanklagelser. Ironin är ännu bättre då premiärministern själv känner sig trött och desillusionerad på allt vad politiken blivit då han förlorade idealen. Innan han blev politiker under kommunisttidens slut var han lärare på en dockteaterinstitution som senare i premiärministerns meritlista blir lite förskönad. Men så plötsligt när hans egna barn protesterar mot faderns miljöpolitik — då dyker en ängel upp och manifesterar sig som vän och andlig rådgivare åt vår antihjälte.

Det finns ändå problem med Ivan Klimas nya roman och det ligger i att hans ironi fräter inte ordentligt och som politisk satir blir det lagom roligt samhällsdrama. Det blir för mycket yta för att vara Ivan Klima. Jag finner att hans fördjupning som förmodligen är menad som en undersökande drift med hur nyliberalismen tagit över det politiska tänkandet. Men ändå glömmer Ivan Klima sin vanliga humor som han annars har i sin litterära ådra och förvaltar väl utom i denna satir över en politisk varelse som Aristoteles skulle sagt.

Men det är en av det första postkommunistiska böcker jag läst från äldre generationen forna öststatsländer. Men inte den mest lyckade så att säga.