Böcker

Korta bokrecensioner II

Johan Stenströms volym Med fantasins eld (Nya Doxa 2002) är en sorts gemensam samling av poeten och kritikern Ingemar Leckius fotografier kring författare och konstnärer, hans konstkritik kring avantgardets outsiders och bildpoesi. Ingemar Leckius och bilden är en träffande underrubrik till en man som kom till Lund i början av 50-talet och därifrån skapade poetiska Lunda-skolan och den högst kortlivade tidskriften Salamander. Samtida med frälsningssoldaten Majken Johansson, Anna Rydstedt och den högt bildade essäisten och skriftställaren Göran Printz- Påhlson. Den sistnämnda skrev den mästerliga historien om svenska modernismens historik i verken Solen i spegeln. Ingemar Leckius var även vän med konstnärer som CO Hultén som bildade Imaginistgruppen som var en fortsättning på Halmstadsgruppens utveckling. Boken är lärdom och poetisk rörelse i en dynamisk blandning.

Ulf Peter Hallberg som mest bor i Berlin fick ett otrevligt besked att sin vän skådespelaren John- Bertil Lunden var döende. Utifrån ett tal om teater föddes idén att låta en armé av människor med teater på eller annat sätt reflektera över teatern. Verket blev till slut det vackra albumet Teater-liv (Utkast till en teaterkonst) Mycket läsvärd.

Scott Devaux stora verk om bebopjazzen är klart intressant att studera. The Birth of Bebop (Picador 1999 Nyutgåva) genom sociologi, politik och ren arkeologiska tidsstudier formar författaren en ren musikalisk vision. En utmärkt bok som sammanfattar jazzens moderna utveckling.

James Patterson är framgångsrik deckarförfattare som för första gången utges i Sverige med en skicklig lättläst thriller vid namn Den 1:A ATT DÖ (Prisma 2004) Boken handlar om en seriemördare som ger sig på nygifta par. Kriminalinspektör Lindsey Boxer med väninnor bildar en inofficiell klubb som får titeln mordklubben. Deras ärende är att gemensamt lösa morden. Boken är fin på överraskande vändningar och lurar läsaren på det uppenbara. James Patterson är en skicklig berättare inom genren utan tvekan. En intressant ny författare på svenska är alltid välkommen.

Frank Partnoys bok Infectious Greed (Profile Books) beskriver ännu en sämre bild av kapitalismen och särskilt under 1990-talet då kapitalets ingenjörer slog rekord i att angripa finansmarknader och slå ut hela nationer. Inte för att det skulle störa kapitalets dumskallar. För dessa bättrar sig inte utan fortsätter med sitt giriga förlopp som om ingenting kan eller får störa marknadens profitörer. Boken är rolig och underhållande samtidigt.

Gamle tidningsredaktören Buster eller Gustaf von Platens senaste bok Gustaf V och Victoria (Ett äktenskap och en epok) Utgiven 2003 av Bonniers är en fin skildring till nuvarande kungens farfarfars Gustav V. Kungens alltmera borttynande makt och förskjutning emot konstitutionell parlamentarism beskriver Gustaf von Platen suveränt. Det är 1800-talets industrisamhälle och folkhemmets stapplande steg vi ser fångad i hans utmärkta bok. Läsvärd som bara den.

Christa Wolf beskriver kvinnans kropp som registrerar intellektuellt och emotionellt vad som händers hennes kropp på en sjukhusbädd. Allt registreras via hennes sinnen, minnen och tankar på vad hennes intellektuella känsla förmedlar. Romanen Liksom levande (Norstedts 2004 Översättning Karin Mossdal) är ett mästerverk som få böcker jag läst på länge. Christa Wolf är en av Tysklands främsta författare som även efter kommunismens fall etablerar sitt författarskap med text som ger människan en plats på jorden, för att travestera Cornelis sång.

Flannery O’Connor avled 1964 enbart 39 år gammal, ungefär som i min ålder snart. Hennes debutroman från 1952 Blodsbunden utgiven av det lilla förlaget Alastor Press. JO Almblad beskriver denna lilla kvinna som en av söderns författare och generationskamrat med till exempel Truman Capote. På svenska finns hennes andra och sista roman liksom ett urval av hennes novellkonst. En magisk socialrealistisk grotesk roman, men oerhörd slipad och bra utgåva av Flannery O’Connors bok — Alastor Press

En av nya Sydafrikas främsta begåvningar, Damon Galgut — generationskamrat med mig (Född 1963, själv född 1965) Romanen Den gode doktorn är en skönlitterär bok som fylls av en relativ underton av deprimerad humor, om ett sjukhus i Sydafrika där man har ett förfallet gammalt sjukhus på ena sidan av en ekonomisk stadsgräns, (Där var ett såkallad svart homeland som fanns inom apartheidsystemets rasistiska strukturer) Romanen speglar två läkares vänskap och upplevelser i ett Sydafrika efter apartheidtidens slut. Romanen är språkligt rent njutbar att läsa precis sim resterande av berättelsen. Rose-Marie Nielsen gör ett bra översättningsjobb hos Nobelprisförlaget Brombergs.

Erik Andersson (Bonniers 2003) har skrivit flera smarta romaner som enligt den utmärkte popkritikern Jan Gradvall — skriver böcker på ren klingande svenska, som gamle Strindberg ungefär. Hans roman Bengt — som handlar om författaren Bengt som har allt svårare att skriva ned sina romaner. Hans grannar och vänner beslutar sig för att hjälpa honom på traven. En kort underfundig roman av Erik Andersson. Framöver kommer Dr. Indie skriva en essä över Erik Anderssons författarskap.