Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu
Den ryska litteraturen kring Gulaglägren kryper fram sakta men säkert, därför är just förlaget Ruins översättning av Varlam Sjalamovs berättelser om Gulaglägren ytterst viktiga. Nils Håkanssons översättning och noter blir därför riktigt bra och iscensätter en del av författarens riktiga. Sjalamov dog 1982 döv och blind i Moskva medan han mindes fånglägren direkt ur egen verklighet. Framförallt undrar jag om någon som kallar sig för kommunist verkligen kan försvara barbariet. Att fängsla miljoner människor, bygga Berlinmurar och allmänt förtrycka. En ideologi som behöver mord, fängelser, folkförflyttningar och mänskliga förbud för att härska — är inte detta ett bedrägeri svårt att försvara. Många blundar och säger att Sovjet var ingen riktig kommunism och Stalin ett monstrum som besudlade Lenins rena lära. Efter man läst denna bok behöver man inte tvivla på lögnsystemets mekanismer. Våldet det oberäkneliga som bara slår ned människan som blir ändå avhumaniserad av våldets bödlar. Novellerna skär rakt igenom min själ och Sjalamovs texter återupprättar fångarnas värdighet genom ge dom röst och kropp som gestaltas rent fysiskt inom bokens sidor.
Boken är en smärtsam upplevelse liksom så många andra berättelser om lidande under förtryck. Vem kommer skriva Rwandas eller Sudans mordorgier i framtiden till exempel. Sjalamov ger sin bit av verkligheten och den räcker väldigt långt.