Litterär essä

Hans Gunnarssons hårdkokta berättelser

Hans Gunnarsson är Sveriges främsta hårdkokta novellister som med psykologisk skärpa skarpsinnigt avläser vanliga människors vardagliga liv. Hans berättelser är full av oerhörda ironiska perspektiv och till viss del nattsvärta i livet. Men frågan är varför skulle det vara bättre med att skriva om livet ur svärtan istället för lyckliga förhållanden, man säger att ur sorg och svärtan kommer dom främsta berättelserna. Men även lyckan kan visst få historier att snurra runt men ändå finns det något allvarligt i Hans Gunnarssons noveller och roman. Han tillhör min generation, född 1966 och jag är född 1965. Hans texter är fruktansvärd roliga stundtals och filmen Det ljuva livet har tagit scener från hans Gunnarssons debutbok Bakom glas som i filmens vävs in på ett mera sammansatt sätt så förvandlar Hans Gunnarsson vissa noveller det till tragedikomiska inslag med mycket sorg i bakgrunden. Hans noveller liksom romaner är fascinerande stilstudier i hur vi uppfattar oss själva när vi lever i relation till andra människor.

Både känslokyla som vi kan uppleva då vi bara lever i relationen utan att känna något, just denna trivialitet är något Hans Gunnarsson med stor skicklighet verkligen lyckas förvandla sin litteratur till. Att förstå mekanismen bakom vår mänsklighet och strävan att förstå utan att egentligen verkligen kunna förstå genom att vi inte kommunicerar med varandra ordentligt.

Hans böcker är verkligen något utöver det vanliga jag läst inom svensk prosa som behandlar livet i sin helhet.