Litterär essä

Michel Houellebecq — modern cyniker

Cyniskt kallt beräknad betraktelse över vår tids förfall brukar många se Frankrikes största litterära händelse. Precis som Paul Austers beskrev New Yorks moderna tid skriver Michel Houellebecq en relativt ömkligt konsumentsamhälle där det sexuella mest är en sorts surrogat för dåligt självhädelsebehov. Hans romaner är i mitt tycke bland mest kyliga jag läst — och det är nog bara filmaren Michael Haneckes filmer som är lika emotionellt lika laddade av brist på empati. På ett sätt tycks det mig som om Houellebecq är just en postmodern kiurg som stundtals beskriver det värderingsfria samhället där moralen slogs sönder under 60-talets politiska frihetsrevolution. En konservativ tolkning vore att för att komma tillbaka till ett moraliskt samhälle med sunda värderingar måste värdenihilismen försvinna. Om Houellebecq är konservativ vet jag inte. Men hans romaner övar mitt sinne till att tro att han vill kritisera omvärlden och ser hur kapitalismens och även socialismen förstör människors värden. Möjligen önskar han en konservativ samhällssyn skall råda. Men det är bara en möjlig litterär tolkning av många. Hans romankonst inbjuder till att försöka tidens många signaler och intellektuella mönster som innebär ett brytpunkt där saker och ting förändras på ett eller annat sätt. En politisk vision som döms bort i en oerhörd stelbent romanvärld med saker som faller samman till en lapsus av moraliska komplikationer.

Houellebecq är i alla fall en stortsint berättare som gör en stark moralisk roman om vår tids livsproblem. En värld att utforska finns tillgänglig i hans romaner.

Konkurrens till döds i översättning av poeten Kenneth Klemets (Fischer&CO 2002)

Elementarpartiklar översättning Anders Bodegård