Reserapport

Nedslag i Amsterdam

Amsterdams gator trycks ihop med dom sneda vinklade husen i traditionell arkitektur, cyklarna erövrade varenda gatudel och dirigerar villkoren för både biltrafik och ödmjuka gatuvandrare som smyger omkring på trottoaren. Det byggs överallt så att jag och min väninna Maria alltmera började fundera på om inte en enorm konspiration där Amsterdams myndigheter ständigt lockar av EU-kommissionen på enorma belopp för onödiga reparationer. Möjligen kunde skönjas bortom horisonten.

Även Van Gogh museet och Riksmuseet var reducerad så att man bara kunde se delar av utställningarna på grund av evighetslånga reparationer. Men ändå att betrakta både Van Gogh eller Rembrandts Nattvakten i original är ändå både stort och på något sätt magisk. Även om min vän Maria var föga road av Van Goghs starkt gula speciella färger medan jag själv älskar hans motiv i olika temperament. Även när man vandrar bland Frans Hals, Vermeér och andra av dessa mästares elever blir man imponerad till viss del av verken. Museumbesöken blir ändå lite antiklimax då man känner sig lurad på en sorts helhet av verken.

Andra intressanta utställningar var besöken på stadens rika konstnärsliv och deras ateljéer vilket inte enbart var positivt. Min favorit blev Paul Dikkers husmotiv och hans nästan skulpterade detaljer som fanns som inbyggda ögonblick i konsten.

Annars var det lite låg profil på Amsterdams konstliv. Men pornografin och prostitutionen med kvinnor som bjöd ut sig i skyltfönstren kändes lite märkligt. Men mycket var relativt fint ur våra blickars perspektiv.. Men Amsterdam som stad var lugn, harmonisk och allmänt skön stämning förutom lite aggressiva cyklister som ansåg att gatorna tillhörde deras värld.

Amsterdam förblev när vi kom hem en behaglig känsla.