Jubileumsartikel

200-årsjubileum av Johan Ludvig Runeberg

Vapen i hand

och käckt vår ovän nära

Dö för vårt land

Är leva för vår ära

Ty nu är stunden vår och nu är skördens tid!

Detta citat är Fänrik Ståls sägner som var och är Finlands speciella förklaring till Sverige sista krig då vi förlorade Finland ur våra stormaktsvisioner och vilket sedan lade grunden till vår eviga fred 1809. Johan Ludvig Runeberg är Finlands nationalskald nummer ett med högtravande retorisk poesi ur nationell och romantisk mylla. Nationalstatens egen stora son föddes för 200 år sedan och avled 1877. När jag läser förordet till underbara satiriska förordet till Svenska Akademiens utgåva av Runebergs dikter så påtalar han skolans förflackning där vi inte insuper vår egen nationalskald Tegnér. Våra dagars ungdomar som kan internationella popsångare, vet inte ett smack om Kellgren, Leopold, Franzén men möjligen känner dom till Bellman. (då talar vi inte om historierna Bellman) Vad vet dom om Runeberg, inte mycket och att han även ingår i våra kulturella klassiker brukar vi mest skämmas för, att vi har en nationell egen historia verkar särskilt min kära vänstersida skämmas extra för. Nämligen är all historia bra utom europeisk eller Sverige. Men Runeberg var en tveklös romantiker som jag stundtals skrattar lite åt i hans blomsterspråk men på samma gång kan inte språket vara vackrare till skillnad från dagens mera förflackade förortsdravel.

Runeberg kunde utan att skämmas skriva vackra dikter om barnet, flickan, rosen eller sommarens nordiska blomsterprakt.

Blaskan hyllar gärna Johan Ludvig Runebergs 200 år som klassisk skald.

SKÅL!