Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu
Ord & Bild verkar nu långtifrån någon frisk vind, av en småskuren, obefintlig recensionsavdelning, någon bibliotekarie recenserade Kerstin Ekmans bokalster, och hade en enda riktigt inbitande poäng, spalt ut och spalt ner, att hon är svårläst för honom, sedan fanns det väl 4-5 andra ordinära recensioner och någon tidigare Lyrikvänsredaktör vill visa att han kan snusa sig till ett och annat versmått och är den auktoriserad tolkare i alfabetets kombinationer, god själv för att göra svår läsovänlig sak av världens enklaste fnuttiga diktrader, men knappt till någon nytta det.
Och bland artiklarna, en artikel om Spåren efter Molly hos James Joyces Odysseus, men kommer där något nytt: NEJ, endast ett bevis att hon artikelförfattaren (Beata Arnborg) som någonslags sortfeminist är lite grand grundbesviken på J. Joyces kvinnosyn, och därtill hade hon ett smärre eget behov att visa att hon verkligen läst honom (med ett dussin bevisförda små detaljer som parades ihop), men jag är av den ganska bestämda skolan, att skrivs det om gammalt tjatsnus, måste man väl komma med något nytt (i varje fall med någon god ynka ny poäng), oavsett om nu inte kanske alla av Ord & Bilds trogna läsare nödvändigtvis knävikt sig med Joyces texter.
Mera ont, så hade tidskriften en egen fotoavdelning med bilder på människor som skådade på grönväxter i någon stor botanisk växthusutställning. De såg väl på var sin växt, blev färgplåtade, men fanns det någon idé med bildcollaget, knappast det. Sedan av ett och annat, som somnade bort mitt dyrbara, störda sinne. När tidskriften säger sig vara ett alternativ till DN:s kultursidor, eller vilken dragplåsterslogan de tagit utställning på, men kanske renoverar jag, de gör sig ett gott alternativ till veckotidningar, dessa som buntar sig på väntrum till allsköns mottagningar där otåliga sinnen väntar. Å andra sidan var det gästredaktörer som fick leva ut, ta fram årets första dubbla ordbild. Nu har Ord & Bild dock ny redaktionschef, varför jag väntar mig mer nästa gång. Tidskriften har ju ett ganska gott avantgardenamn att värna, om jag förstått saken rätt tidigare.
Stefan Hammarén