Politisk artikel

Världen som en arena för uppror

Ända sedan 60-talet har det finns en politisk kärna av vänsteruppror — första studentprotesten mot kapitalismen och sedan den kritiska globaliseringsrörelsen. Båda förekommer i två böcker som ger kritik och historiska perspektiv på själva strukturen. Det var Herbert Marcuse från Frankfurtskolan och Eric Fromm som satte tempen på vad som skedde i tankarna hos en yngre generation som tröttnade på konsumtionssamhället. Vänsterupproret som i dag baktalas av en feg höger eller misslyckade före detta vänsterkritiker. Det fanns dynamik då precis som det i dag hos sociala rörelser finns kreativ fantasi. Men naturligtvis kan det finnas fel sorts kritiskt tänkande hos många kritiker inom den sociala rörelsen. Det finns en sorts global pessimism som kan förlama vårt sinne. Charles Leadbeaters högst intressanta bok är en av dom två böcker jag nämnde som kritiserar pessimismen som inte låter oss få ett hopp. Up the down escalator. Why the global pessimists are wrong (2002) Han skriver om dom högteknologiska möjligheterna som vi har till vårt förfogande. Men nämner hoten som finns överallt i vår globala omvärld. Men dom hoten är till för att lösas på olika sätt. Boken är ett utmärkt exempel på den sorts böcker som söker upp och vill förstå hotbilderna och ge oss hoppet tillbaka. Vår slogans borde vara: Vi är inte maktlösa. Med ännu högre röst och versaler troligtvis för att tränga igenom mediabruset som omger oss överallt annars. Jeremi Suris bok Power and Protest (2003) är en bok om hur studenterna globalt sätt utmanade maktens suveränitet.

Denna kasighet saknas tyvärr alltmera i dag då man hellre inväntar på att någon annan skall ta för sig. Men böckerna visar upp en radikalitet jag älskar och hoppas kan öppna människors sinnen och hjärtan efter en annan världs verklighet.