Litterär essä

George Eliot — Jane Austens arvtagare

George Eliot är Jane Austens självklara arvtagare när det gäller att skildra överklassens livsstil. Dom båda författarinnorna kan sägas utgöra grundstommen till melodramatiska drapor över sin tid. George Eliot som blev tvungen att skriver under sin pseudonym för att kunna skildra sin version om livet på landsbygden bland en fallen adel. Mary Ann Evans var hennes riktiga namn och hon föddes 1819. Hennes fria radikala liv och kärleksförhållande till filosofen G. H Lewes omformade hennes samhällssyn. Hennes mästerverk är romanerna Middlemarch och Silas Marner som utgör punkten i hennes liv. Dessa är engelska landsbygdens portalverk som överskuggar hennes mesta romankonst. Hon skrev böcker som renässansverket Romola eller familjeromanen Bror och syster (Kvarnen vid Floss) Allt är kuggar i hennes livsverk. Hon har ett lätt handtag med sin milda eleganta ironi när hon skriver om landsbygden i England under 1830 och 1840-talet. Hennes roman Middlemarch är den i mitt tycket briljerar med människor i samhällsklasser där en så kallad borgerlig livsstil verkligen blommar ut för fullt. Det är karaktärer som tisslar och tasslar och lever sina väldigt inordnade liv med släkt och vänner på ständiga besök. Men någonstans bottnar människorna i säkra små intriger där man hela tiden försöker inordna människorna i små moraliska konventioner. Man får aldrig bryta mot en tom konvention. Likvärdig moral finns tyvärr fortfarande. George Eliot bröt sönder denna moral genom att själv som kvinna skriva ned sina texter i en tid då manliga strukturer försökte förhindra sådana kvinnor att skriva ned sina berättelser.

George Eliot hade en mogen romanstil som jag med nöje läser och hennes romaner har en lugn koncentrerad stil — jag får en tankebild av en flod som slingrar sig genom vegetationen på någon avlägsen exotisk plats. George Eliot är fascinerande kvinna som har en för tiden radikal synsätt men i sina romaner skriver som den tiden var inom romankonsten. Hon kan jämföras med Charles Dickens mera konservativa sociala patos. Dom båda beskrev ett England i industrialismens moderna intåg innan den blommande ut för fullt. George Eliot kanske skriver mera i Jane Austens känsla av hur adeln förlorar sin landliga prägel och samhälliga status. Det är ett sant nöje att läsa hennes böcker.