Essä

Surrealistiska kungar — Jean Cocteau och Julien Gracq

Surrealism. Jean Cocteau blev kallad för banal dandy därför att han som surrealist med knepigt förhållande till Andre Breton — skapade alltid det senaste inom film, teater, poesi och musik. Jean Cocteau var precis som min husgud Andy Warhol en man i tiden. Cocteau sade själv: Jag är en lögn som alltid talar sanning. Någonstans där ligger nyckeln till hans ständiga nyckfulla skapande. Jean Cocteau var visst mycket allvarlig i sin konstnärliga utövande men han drog alltid in humorn som sina främsta bidrag. Medan Julien Gracq var läroverksläraren som fick sina alster kända via Andre Breton och skrev mångfacetterade verk som hela tiden var som lysande fyrbågar i ett trist kulturvärld. Artur Lundkvist skrev alltid berömmande om Julien Gracqs fascinerande romaner som liksom blixtrande till av overklighet medan han faktiskt skrev väldigt realistiskt kring sina teman. Mystiska och hela tiden observerande romaner som jag upplever som vandringar i själen geografi samtidigt romanerna är placerade till riktiga platser. Jag älskar verkligen dessa två författare — dels för att litteraturen är fascinerande och för att dom har ett språk så fyll av sinnlig estetik och ett vågad perspektiv att kunna bryta mot konventionernas mönster.

Surrealism. När jag under ett par veckor i augusti och september närmade mig dessa författare som jag inte läst på länge så hände det något mig under läsningen. Jag förstod dessa författare ännu bättre än någonsin.

För min själ ligger nära surrealismens omfång och dess kultursyn. En ständig malande orosmoment i borgerligheten eller jantelagens subtila enfaldiga moraliska lagar. Surrealismen är skönhet liksom uppror mot tidens förfall och en medveten ström som belyser våra mänskliga skrupler eller inre demoner mörka hemligheter. Men surrealismen är också en upplyst vacker tanke som innebär litterär konstnärlig total uppnåelig frihet. Jean Cocteau och Julien Gracq är båda författare som antagligen skiljer sig åt på många plan medan deras surrealism förenar dom båda mot en trist omgivning.