Dokumentärfilm

Super Size Me

Regi av Morgan Spurlock

Michael Moore har öppnad världen för en ny typ av politisk slogansfilm som är mera kampanjer än dokumentär i traditionell mening. Särskilt Morgan Spurlocks fräcka ytliga men underhållande film som bankar skiten ur McDonald och andra nyliberalers favoritställen. För det är självklart att högern avskyr all kritik mot storföretag. Morgan Spurlock levde på McDonalds menyer i 30 dagar. Han hade perfekta värden och tre olika experter och läkare plus en dietist som skulle hålla koll på hans hälsa. Den försämrades gradvis efter 3 måltider per dag på skräpmat. Filmen slår effektivt sönder nyliberalers värdelösa trams om valfrihet när dessa kedjor tar över allt och krossar till med skolors näringsfysiologiska program genom att stödja utbildningar och ge eleverna enbart skräpmat. Överallt där McDonald och liknande tar över slår man ut andra matställen. För det är mest fattig och lågutbildad arbetarklass som äter eländet. Liberaler eller USA:s självutnämnda försvarare hävdar att det alltid är individen eller valfriheten som gäller i alla lägen. McDonalds och övriga företag som försöker tjäna pengar genom manipulation eller reklam har ingen del i någonting. Utan vill folk äta eländet så får dom det. Därför är filmen liksom Michael Moore oerhörd värdefulla och genialiska när det gäller ren kritik mot McDonald. Problemet är att det bara är vi redan insatta och tänker i likvärdiga banor som ser filmen som ett politiskt instrument. Mot vad som händer den feta nationen på andra sida. Det är något ruttet i Bushland.

4 @@@@