Kultur

Fotografi på Kulturhuset

Instabilt — Nya riktningar inom svensk fotografi

Anthony Furness — Två processioner

Stina Brockman — Åh!

Det pågår en rad med fotografiutställningar i Stockholm. Även på skyskraporna vid Högtorget så finns det tre stora dukar med bilder på porträtt och några filosofiska sentenser. Jag tänkte på Ciceros romerska visdom. Jag betraktade dom med fann inget märkvärdigt eller speciellt social kritisk perspektiv såsom konstkritiker påstår att det är. Den frågan som utgör kärnpunkten är om fotografiet verkligen påvisar verkligheten eller fotografiet bara konstruerar verkligheten. Dom flesta hävdar nog att fotografiet är fortfarande relativ trogen sin dokumentära realism. Men när man ser på grupp eller porträttfotografier så finns det stelhet och en konstruerad ateljékänsla över fotografierna. Men ser man bilderna från 1800-talets mera dokumentära bilder finns det intressanta frågeställningar kring vad som är verklighet eller fiktiv verklighet? Massmedian av i dag kan just skapa dramatik genom att via mobila bilder skapa fiktion av verkligheten. Även om dagens konstfotografier vill ställa allt på huvudet så blir inte jag speciellt upphetsad över de fotografier som jag beskådar på utställningen Instabilt: Det känns varken äkta eller intressant. Både Peder Alton och bildchefen för Umeå Bildmuséet Jan Erik Lundström försöker i en katalogtext fånga in fotografikonsten genom att resonera sig fram var fotografiet står i dag. Men jag imponeras inte av kvaliteten. Det blir för krystad och för ointressant för min egen del.

Stina Brockmans egna fotografier med en kvinna i olika rörelser fotade i svartvita suddiga bildsekvenser blir rätt så fånigt vid slutänden av hennes verk. Anhtony Furness däremot använder sig själv i två fotoserier med dels sig själv naken i olika ställningar eller så klär han sig som döden i Ingmar Bergmans Sjunde inseglet. Den delen av utställningarna var spännande till slut.