Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu
Vad kommer hända med den moderna rocken i England eller USA är något som kan komma bli intressanta frågor. Jag har länge undrad varför det inte kommer en ny brittpopvåg motsvarande hela Manchesterscenen eller brittpopvågen under 90-talet.
När den dog ut förväntade jag mig ny rock men hittills har det varit små utbrytningar här och där. Belle & Sebastian trodde jag skulle bli mera en indiekult (inget ont om dom) men det blev aldrig någon ny våg av brittrock. Det är nog så att det tillhör kontinuitetens historia som allting annat i rocken ikonologi. Den upptäckts ständigt och måste lika ständigt återerövras. Även den amerikanska garagerockvågen sägs vara över och det gör ingenting för nya band och ständigt nya kommer för att överraska mig ständigt. För det är så rocken fungerar. Beta Band till exempel är ett band som jag verkligen älskade när deras oerhörd flummiga Three EP:s som kom ut på ett album (Fråga redaktionen vad dom tyckte om dessa flumlåtar vid senaste redaktionsmötet) Då ansåg att jag att det var och är en fantastisk platta. När jag köpte deras riktiga skiva Hot shots II så fanns det hela tiden intelligens och en sofistikerad känsla av bra pop med hederligt Manchestersound.
Det som hände var en speciell tid som alstrade mycket musik. Beta Band både förenar brittpopen och stod då när Hot Shots II ett steg in i framtiden. Men nu har deras senaste skiva landad hos Dr. Indie. Den önskade jag skulle ha kraft och mod att bli en skiva med hög klass och raffinemang. Men dess tolv låtar är bara till hälften lyckade — denna skiva saknar en utförlig känsla av att den skulle kunna bli en av dom starkaste skivorna jag upplevd. Den har ansatser av spännande moment men den halkar på många plan.
Jag lyssnade gruppen The Music som jag hörde på radio för cirka 1 år sedan. Lite nyfiken så jag fick plattan från Ginza — den kostade 79 kronor. Vid första lyssningen så kändes hela skivan som snömos och vid den andra genomlyssningen så blev det bara dålig retro av brittiskt 90-tal. Jag jämförde beta Band med The Music och fann hela tiden övertygelse i Beta Band skulle kunna så mycket bättre. Nya skivan är bara en halvfärdig lyckad produkt.
Andres Lokkos utgåva av Feber — Northern & Modern Soul
Beta Band — Heroes to Zeros
Blondie — Singlebox & DVD Greatest Video Hits
Dr. Indie väljer några Bob Dylan-plattor
Janette & Joe Carter — Last of Their Kind
Jill Scott — Beautifully Human — Words and Sounds Vol. 2
John Fogerty — Deja Vu All Over Again
The Hidden Cameras — Mississauga Goddam
The Libertines — The Libertines