Musik

Dr. Indie väljer några Bob Dylan-plattor

Bob Dylan var slyngeln som bara på några år under eran som vi benämner skapade sina främsta mästerverk. Dom skivor som räknas som poetiska uppenbarelser där Bob Dylan träffar vårt samhälle rät med sina noveller till texter. Dom här skivorna går aldrig att komma från på grund av storheten i dessa alsters perfekta komp liksom bob Dylans förmåga att med sin ojämna röst skapa dom perfekta sångerna om livet, våra liv.

Blonde on Blonde

En fullständig lysande surrealistisk inspelning gjort 1966 och är en av tre mästerverk i rad Bob Dylan gjorde utan större problem. Kompgruppen The Hawk som senare blev The Band med Robbie Robertson i spetsen är elektriskt formidabel skiva full av undermeningar och bisatser i varje vrå som Bob Dylan någonsin kunde sjunga. Det var på sådana skivor vår hjälte byggde monumentet Dylan som han i världens ögon skulle bli levande legend. Rockhistorien förblev sig inte lik igen.

Highway 61 Revisited

Bara själva öppningslåten Like a Rolling Stone är mästerlig cynisk låt om livet och om att möta vår egen verklighet. Här lyckas Bob Dylan 1965 göra en skiva med pur rocken roll. Naturligtvis uppskattade dom renläriga puritanerna inom akutiska folkmusiken inte alls Bob Dylan innovationer när han elektriska emotionella modernitet tog överhanden. Skivan innehåller 9 dynamiska sånger som alla kan placera inom det fack av mera komplexa litterära kompositioner min hjälte släppte lös i sin rockiga utformning. En smällkaramell av de stora ovationerna.

Bringing It All Back Home

Även denna skiva kom ut 1965 och man undrar hur Bob Dylan som endast under denna tid var 24 år gammal och släppte två skivor med så mogna fulländade mästerverk och utan att tappa inspirationen. Bob Dylans musa måste var en väldig mäktig influens. Bara en sång Subterranean Homesick Blues eller fullödiga bluesen i Outlaw Blues påminner mig om vad ett geni av Bob Dylans kaliber kan skapa när han mådde riktigt bra. Denna skiva är så nära min själ att jag föll i någon form av trance när guden Dylan vidrörde min förlust av ungdomlig glöd. En bättre skiva kan man inte resa genom livet med.

Down in the Groove

Den här skivan köpte jag 1988 på vinyl och den måste idag tillhöra en av de mera bortglömda skivorna. När jag på Solna bibliotek lånade hem den för att idag lyssna på den för första gången sedan 1988, blev jag glatt överraskad över skivan relativt storslagna anslaget i text och ton. Ibland är bob Dylan lite tillbakadragen i sina sånger men dom glöder och har en enorm skön känsla som faktiskt fortfarande ligger och inväntar kärleken. En bättre skiva som jag återigen stiftar bekantskap med igen.