Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu
Jag är förälskad i The Libertines nya skiva med samma namn. Jag recenserade aldrig deras första platta som kom ut för två år sedan men Up the Bracket var en fräck och fräsch debutskiva som jag verkligen fortfarande kan njuta av. Jag vet inte vilken status bandet kommer att få inför rockhistorien. Men Pete Doherty som frontfigur och beroende av crack fick många svängar i press och rockbranchen. Skulle han dö eller överleva drogerna blev den stora rubriken på många engelska tidningar. En del har sett The Libertines som rockens frälsare. Jag ser The Libertines som ett av världens bästa band med denna pop och punkosande skiva producerad av gamle Blaskanidolen Mick Jones (Ex-Clash). Skivan har så tydliga The Jaminfluenser som skulle kunna få bandet vara ett punkband men i dagens punkscen så dominerar oftast skejtpunken — men i min värld är Pete Doherty lika besatt som vilken Sexpistolsmedlem som helst under deras storhetstid. Men The Libertines har på sin skiva också lyrik som pressar mitt lyssnande och dom har fina poprefränger som är förödande bra. The Libertines kan man säga är en del av punkens historia då Mick Jones står för kontinuitet med The Libertines verkliga uppkomst på dagens rockscen.
Bandet är så snygga smidiga och står för dagens rockmyter med ett skivomslag som verkligen kan relateras till knarkvisioner med unga män som är smala och med armarna lite utsträckt som om man väntade på en spruta skall stickas in. En möjlig vision om Pete Doherty i sitt liv men det undantar inte hans roll som en bra och effektiv låtskrivare som kan få musiken att blixtra till ordentligt. Terry Ericksson skrev i sin recension på första skivan att bandet skulle kunna liknas vid gamla punkband som få minns Eddie & The Hot Rods till exempel, javisst varför inte — The Libertines skiva är fyllt av pop där punken (förmodligen under stark påverkan från producenten Mick Jones) skiner smått igenom som vi ibland kan uppleva solstrålarna göra vissa molniga sommardagar.
För min del är The Libertines det bästa England idag har att servera oss rockälskare i väntan på en stor magisk rockvåg från landet vid andra sidan kanalen.
Andres Lokkos utgåva av Feber — Northern & Modern Soul
Blondie — Singlebox & DVD Greatest Video Hits
Dr. Indie väljer några Bob Dylan-plattor
Janette & Joe Carter — Last of Their Kind
Jill Scott — Beautifully Human — Words and Sounds Vol. 2
John Fogerty — Deja Vu All Over Again
The Hidden Cameras — Mississauga Goddam
The Libertines — The Libertines