Musik

The Shins — Chutes Too Narrow

James Mercers röst ekar lite i dessa The Byrdsartade melodislingor som tar ut svängarna riktigt bra. Min synnerligen gode vän Dr. Rock gav mig första skivan, dvs debutalstret som jag faktiskt gillade och senaste skivan är ganska lågmäld blandning av folkpop och elegant småputtrig rock. Mycket bättre än deras samtida relativt trista band såsom Coldplay, Travis och Spearmint. Stundtals kan även dom två sistnämnda banden blixtra till ibland. Men The Shins skiner igenom molntäcket och får låtarna bli precis så där speciella som bara bra indiepopsånger kan bli eller vara. Efter andra genomlysningen när jag satt och läste om familjen Wallbergs politiska eller affärsmässiga hemligheter i en del böcker. Då satt jag med The Shins i datorn eller cd-spelaren på lagom hög nivå och tänkte att detta är jä… bra musik på så många nivåer. Texterna träffar rätt ungefär såsom Jack Kerouac kunde skapa bra texter så förmedlar James Mercer en fin melankolisk känsla av hopplös uppgivenhet. Men ändå balanserar han på eggen av livets skörhet genom att precis lägga sig bakom rätta tonläget. Stundtals får jag Small Faces sånger Lazy Sunday eller Itchycoo Park som var utsökta popsånger från tidernas 60-talets begynnelse. Band som ligger nära The Shins som influenser är i mina ögon Big Star och XTC — i mera samtida band är nog Guided By Voices och Apples in Stereo dom som kan placeras i samma musikaliska scen med snygga soliga varma poprefränger och mjuka böljande instrumentering av det sköna i livet.

Med andra ord The Shins nya skiva en fullständig lycka och en skiva jag verkligen älskar på alla dess sätt och viss. Dr. Indie svävar vidare.

Mera The Shins: EP:n Know Your Onion från 2003.