Musik

Lambchop — The Decline of Country & Western Civilization, Pt. 2: The Woodwind Years & Damaged

Kurt Wagner har så mycket att förtälja att han ger ut två skivor under sitt gruppnamn Lambchop och båda skivorna släpptes i våras respektive augustimånad. Dom är båda experimentella men ändå så smarta i texterna att Kurt Wagner sjunger djupare än någonsin under sin karriär. Mark Nerver spelar så fint i denna Nashvillegrupp där medlemmar kommer och går som om bandet ständigt genomgår en metamorfos genom ständiga förändringar. Men Kurt Wagner menar att bandet har 7 medlemmar men det kan variera beroende på vilken skiva som kommer ut på marknaden. Men så har dom givit ut skivor sedan 1994 och blev tillsammans med The Flamings Lips och Calexio några av dom som skapade en altcountryindierock som fortfarande känns intressant trots att det är 10 år sedan alla banden startades upp med sin indierock. Lambchop har blivit, liksom The Flaming Lips, ikoner för amerikanska indierocken vilket förstärker min kärlek till band som utmanar och har hög klass på sin musik.

Jag kan inte finna några dåliga sånger på skivorna, utan allting blir starka album som berör det som Kurt Wagner känner sig mogen att berätta om för en omvärld som vi lyssnar till med nöje. Moget och rakt berättat utan kruseduller eller omsvepningar om vad som menas med livet. Men samtidigt kan Kurt Wagner med sin mörka stämma fördjupa livsfilosofin och vi får oss till livs superba berättelser. Musiken är tillfredställande enligt mitt sätt att se på världen och jag kan inte tänka mig två bättre skivor att låta septembermånaden besprutas av. Lambchop har inte gjort mera övertygande skivor än dessa två praktalbum.