Kåseri

Gustaf Fröding

Gustaf Fröding tillhör det svenska kulturarvet och är förmodligen den poet som citeras mest och vad varje svensk på något sätt stöter på i vardagslivet. Hans Jan Ersa och Per Persa tillhör komedistyckena många ur en äldre generation kan i huvudet.

Däremot är jag lite fundersam över det litteraturvetenskapliga fältet som stundtals kommer ut. Jag har i 20 år läst massor av bra böcker i ämnet. Fast när jag öppnar Erik Zillens bok Den lekande Fröding — En författarstudie, boken behandlar hans tillfällighetsdikter. Dessutom utreds denna speciella diktforms rötter och det citeras flitigt ur vetenskapliga sidor. Men eftersom Fröding i min tankevärld är en lekande ibland underfundig diktare, förblir Zillens bok däremot en oerhört trist död fantasilös läsning. Snacka om att döda en känslig poets mest skimrande stycken.

Påminner mig om skolans formidabla förmåga att mörda varje uns av kärlek till kulturen.

Läs bara hans samlade verk från 1954 och öppna Frödings debutalster Gitarr och Dragharmonika där hans dikter blir som sånger från Värmlands mörkaste skogar. Jan Ersa och Per Persa, Det var dans bort i vägen med flera sånger som i dag är odödliga visor i vår rika kultur.

Hans diktsamlingar nya dikter och mera mogna Stänk och flikar lockar mig oerhört till en livskänsla.

Gustaf Fröding är en av våra stora skattkistor.