Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu
Jag har lyssnat på Ramones av och till sedan mitten av 70-talet. I början så tyckte jag inte att de var så bra, för de punkband jag lyssnade på vid den tiden var lite tuffare. Det var band som Lurkers, Sex Pistols, Wire, Damned & Clash. Men jag upptäckte snart att låtar som Blitzkrieg Bop, Sheenah is a Punkrocker, Rockaway Beach m.fl. var lätta att ta ut på gitarr, och låtarna var roliga att spela, och framför allt de var dj—t bra.
Jag har varit och sett Ramones på konsert 3-4 ggr. Och de var helt ok på scen.
Dee Dee var lite av en trendsetter när det gällde hans sätt att spela bas, basen hängde långt ner vid knäna när han spelade. Så stod han och körde sitt one-two-three-four mellan låtarna och körde låtarna i supersnabbt tempo.
En skiva jag varmt rekommenderar är It’s Alive, den släpptes 1978. Den skivan borde finnas i varje skivsamling. När End of the Century släpptes, det var annandag jul 1979 om jag inte minns fel och jag lyssnade på plattan så blev jag lite besviken, mest p.g.a. Phil Spectors intrång i deras musik. Men skivan växte ju mer man lyssnade på den. Deras efterföljande album, Pleasant Dreams -81, hade ett par guldkorn KKK Took My Baby Away & We Want the Airwaves. Subterranean Jungle -83 var något tuffare med låtar som Psycho Therapy & Little Bit o’ Soul. 1984 släpptes Too Tough to Die, och det var en återgång till punken. Och det var nog i grevens tid, för intresset hade svalnat efter 3 skivor med lite poppigare sound.
Ramones är ett av de band som betytt mycket för dagens rockband. Många har influenser från Ramones låtar. Speciellt då från deras äldre och bästa period med skivorna:
Ramones -76
Leave Home -77
Rocket to Russia -77
Road to Ruin -78
Gabba — Gabba — Hey